Möbelmästaren Anu-Riina

I möbelmästare Anu-Riinas händer får gamla designmöbler nytt liv. Under åren har hon klätt om allt från Åskboll-fåtöljer och Togo-soffor till Ateljee-soffor, möbler som kräver gedigen yrkesskicklighet, men också förståelse för deras konstruktion, formspråk och historia.

Anu-Riina blev möbeltapetserare med inriktning på designmöbler nästan av en slump. Som ung tapetserare tänkte hon specialisera sig på bilklädsel. Det kändes som ett område som kunde erbjuda en trygg försörjning.

Under sin grundutbildning praktiserade Anu-Riina hos tapetseraren Pertti Ojalainen. Ojalainen arbetade som underleverantör åt Avart och klädde bland annat om prototyper av Kukkapuro. Till en början tyckte Anu-Riina att många designklassiker var rentav märkliga. Arbetet med dem förändrade dock gradvis hennes blick. Så småningom förändrades både hennes smak och hennes planer för framtiden.

Senare, när Anu-Riina redan drev eget företag, brukade hon återvända till Ojalainen när hon fick en särskilt utmanande tapetsering. Hon packade ihop sina saker och gav sig iväg för att lära sig mer.

”Våra hjärnor fungerar på samma sätt. Ojalainen var en problemlösare och försökte alltid hitta bättre arbetsmetoder. Tillsammans kom vi på många lösningar”, berättar Anu-Riina.

Ojalainen blev en vän och mentor som Anu-Riina kunde dela sitt intresse för tapetseringens problemlösning med och lära sig mer om de många designmöblernas särdrag.

Vid sidan av designklassikerna finns det gott om andra möbler. I Johanna Gullichsens butiksfönster står vintagebänkar från biografen i Lapua, som Anu-Riina har klätt om i Doris-tyget. Ibland tycker hon också om att arbeta med traditionella tapetseringsprojekt. Det långsammare arbetstempot och den flerskiktade arbetsmetoden är mer förlåtande.

Från gesäll till mästare

Anu-Riina har aldrig tänkt att hennes yrkesskicklighet skulle vara färdigutvecklad. Efter grundutbildningen tog hon yrkesexamen och blev gesäll, och därefter avlade hon även möbelmästarexamen med specialisering på moderna designmöbler.

Även erfarenheterna från utlandet har breddat hennes kunnande. Under ett Erasmus-utbyte i Belgien fördjupade sig Anu-Riina i många italienska och centraleuropeiska klassiska möbler. Särskilt intressant var också tillgången på material: det fanns gott om tyger, olika typer av skum och andra material som behövs vid tapetsering. Väverier och tillverkare fanns nära till hands.

Att föra kunskapen vidare

Parallellt med att utveckla sin egen yrkesskicklighet har det blivit allt viktigare för Anu-Riina att också dela med sig av sin kunskap.

När möbeltillverkningen har minskat riskerar även äldre yrkesutövares tysta kunskap och materialkännedom att försvinna. Yrkeskunskap handlar inte bara om teknik, utan också om den erfarenhet som samlats under många år, kunskap om material och konstruktioner samt förståelse för hur olika möbler bäst bör angripas.

Just nu funderar Anu-Riina på olika sätt att utbilda andra och föra sin kunskap vidare.

”Det känns tråkigt när jag ser skickliga unga yrkesutövare, men ingen kan utvecklas på egen hand.”

Att välja möbeltyg kräver blick och kunskap

I grunden tycker Anu-Riina om alla material, från läder till textil. Det enda kravet är hög kvalitet.

”Tapetseringsarbetet tar mycket tid och är inte billigt. Jag vill att kunderna ska få ett resultat av hög kvalitet. Dessutom är material av dålig kvalitet svåra att arbeta med. Materialet måste också passa för sitt användningsområde, så alla material lämpar sig inte för alla möbler.”

Anu-Riina strävar alltid efter att välja ett tyg som passar både kunden och möbelns stil. När det är som bäst kan tyget höja möbelns värde och framhäva dess formspråk. Man behöver inte alltid vara extremt trogen till det ursprungliga tyget. Enligt Anu-Riina kan det ibland också finnas utrymme för lite rebelliskhet.

Anu-Riina står aldrig stilla. Att lära sig något nytt väcker alltid nästa fråga och skapar en ny utmaning.

”Varje gång jag lär mig något nytt har jag redan nästa utmaning i tankarna.”